“Talang och konst. För att lyssna. För att kunna lyssna. Talang går inte att skaffa sej. Alla kan lyssna men inte alla kan lyssna på samma sätt. Tyvärr är livet så “orättvist”. Vi föds med våra talanger och det är så olika vad vi har med oss i livet. Det vi alltid kan göra oavsett vad vi själva får med oss i livet är att njuta av våra egna och andras talanger - om dom får vara med i livet, om dom tas i bruk av oss själva och andra. Talanger är som levande frön. Dom växer om dom är på en plats som passar dom att växa i. Esamael har sin klara talang för att lyssna. Att be honom om att få vara i det lyssnandet är dubbel nytta, han får leva sin talang och du får användning av den och den växer. Det är den egentliga “tillväxtekonomin”. Esamaels lyssnarkonst En förälder som har tid, finns där, bara finns där och lyssnar, undrar vad vi vill säga, undrar vad vi kommer med. En vän som har tid, som sätter sej och finns där, närvarande, oladdat. Inga råd, inga förmaningar, inget tyckande, bara möte, i livet. Det är sällsynt, det är bristvara. Det är så ovanligt att vi knappt minns att det finns. Lyssnade som konst. Konsten har ett eget liv. Hur kan jag lyssna så att jag och den jag lyssnar på är i den naturliga tillvaron, i den naturliga kreativitet som vi var i som barn? Esamael lyssnar så. Han kan inte göra under. Men han kan lyssna, finnas där, omge dej med sitt oladdade lyssnande som inte styr till något bestämmt. När vi föds har vi nio månader av att vara i gemenskap med en annan människa, nio månader av att ingen ville påverka oss att uppfylla en agenda. Det naturliga för oss är att bara vara. Kroppen minns hur det är. Men livet med all sin inneboende ofullständighet gör ofta att det är så mycket i vägen, vi har så många erfarenheter som är av ett helt annat slag, rädslor, krav, villkor, för att vi ska få höra till. Men från början inuti vår mamma bara fanns vi i livet och vi behövde inget annat. Nöjdhet, trygghet, tillit, tillfredställelse. Vår kommunikation med vår mammas kropp och vi får mat och syre. Och vi växer. Den tiden tar slut - eftersom vi växer. Men vi har ett minne av den tillvaron. När vi sen är födda så möter oss livets ofullständighet. Våra föräldrar har gett oss livet, vi behöver dom, men dom gör också fel, har rädslor. I samhället finns föreställningar om värden som bör uppnås, att en människa bör vara si eller så. Hotet om att inte få höra till känner dom flesta. Det är så lätt att minnet av att vara sej själv, det tillståndet i en naturlig lek, en konst är begravt under allt det. Det skapar ångest. Det skapar ångest när vi inuti inte har tillåtelse. Och det är här som Esamaels lyssnarkonst kommer in. Han lever som lyssnarkonstnär så att den han lyssnar på kommer närmare till det minnet, till det tillståndet av att vara i lek, i konst i sej själv, oladdat. Lyssnandet är inget fysiskt verktyg. Det kan inte fixa något. Bara finnas där som en som finns med dej. Bara finns. Du kan ringa när som helst. Även på natten. Esamael svarar så ofta han kan. Att ha den möjligheten att berätta hur en har det, hur det här och nu känns, att gråta, att skrika, att skratta, att bara få vara, vara den man är, det är det som Esamael erbjuder en genom sin lyssnarkonst. Han erbjuder detta som månadsabonemang och en ringer så ofta en behöver. 1500 kr kostar det. Vill du testa så kan du göra det under en tiodagarsperiod. Ring då gärna ofta så att du märker hur det är att ha den lyssnarvänkontakten. Att testa kostar inget. Hör av dej.”